När man åker till Stockholm för en Indientupp...

och kommer hem med en kopp.

Jag har i flera år läst en skitrolig blogg som skrivs av Mona.

Jag skrattar hjärtligt åt hennes ärliga inlägg. 

Det är så befriande att få läsa om verkligheten men med humor och distans.

Äntligen en männsika som kissar, bajsar, gör bort sig och skriver om det.

Sånt gillar jag!

Och sånt jag gillar delar jag med mig av.

Så syster S (och fler) läser också Mona.

Förra året åkte Mona och hennes kompis Tina till Indien på inköpsresa.

S och jag skrattade så vi grät när vi läste reserapporterna!

Så snart Mona fått sina äldre inlägg till nya bloggadressen ska jag länka er dit :)

Så började Mona prata plåttuppar hon ville ta hem till Sverige.

Jag och S sa att en sån skulle man ha som souvenir från Indien.

Det känndes lite som vi var med på resan ju!

Å vad har nu detta att göra med Trädgådsmässan?

Jomen, Mona var ju där!

Och sålde tuppar!!

Från Indien.

Såna här...

Fina eller hur?

I fem timmar letade vi efter Monas monter.

På vägen köptes det älgkorv, honung, korgar, frön och annat.

Det hade naggats rätt bra på mässbudgeten redan med andra ord.

Så hittade vi äntligen rätt!

Tuppar, hönor, kycklingar och en massa annat fint stod uppradat.

Men när jag såg priset på dem fick jag ryggsvett.

SÅ mycket hade jag inte tänkt betala för en indiensouvenir!

Vi måste ju tanka bilen för att koma hem till Sundsvall igen också :)

Rådslag med syster,,,

ska vi köpa en och ha delad vårdnad eller vad gör vi?

Slänger ett getöga åt höger och ser kaffekoppar.

Men dom har jag ju också sett på bloggen.

Lämpligt pris också så S och jag kunde köpa var sin.

Å kaffe dricker vi ju varje dag, det blir bra!

När jag står och väntar på att få kopparna inslagna så kommer Mona.

Och berömmer mitt köp.

Tydligen är det jättebra kvalite på kopparna.

Å det är ju bra :)

Men i mitt huvud rullar bara....

"människan pratar stockholmska!!, herregud, männsikan pratar stockholmska,

 men låter hon så där?, för fan hon pratar stockholmska!!"

Tror ni jag presenterade mig?

Tror ni jag prutade på tupparna?

Tror ni jag berömde henne för vad bra hon skriver?

Nix!

För min hjärna hade fullt upp med att försöka greppa att det där är Monas röst. 

Och att hon låter så där på riktigt.

Men hur låter det då när hon säger jefla??

När jag läst har hon ju haft mitt uttal :)

Jag som i vanliga fall tror mig vara rätt social och lättpratad fick järnsläpp.

Totalt.

Så jag bara mumlade nåt om att kan man inte köpa tuppar får man köpa koppar!

Betalade och gick  till syster S som stod utanför montern med alla våra saker.

Släppte bomben om stockholmskan för henne, men hon bara fnissade.

Och upplyste mig om att vi är i stockholm.

Det låter så här.....

Jamen just ja!

Det kan ju förklara saken :)

Ja kaffekopparna då?

Premiärkopp i solskenet.

Den är jefligt god att dricka ur :)

Och jag blir som full i skratt varje gång jag ser den.

För nu fick ju S och jag vår egen resesouvenir.

Må så vara att resan bara gick till Stockholm :)

Önskar oss alla roliga minnen!