En bra bananfluga...

är en död bananfluga!

 

Hela sommaren har jag klarat mig från dessa hånflinande monster.

Eller sommar var väl att ta i kanske.

Ledigheten "formerly known as sommar" stämmer väl bättre!

 

Men. Nu. Är. Dom. Här.

Men jag undrar.... VARFÖR finns dom?

Är det bara för att reta gallfeber på mig??

 

Och i det här fallet hjälper det ju inte att tänka...

"Gud skapade inte bananflugan för att jävlas med dig Linda.

Den finns där och det är upp till dig hur du väljer att reagera på det"

 

Jag reagerar med att vilja DÖDA dom!

Kan ju inte gärna yoga ihjäl dom heller.

Det måste liksom till drastiska metoder!

 

Radar är de immuna mot.

 

Det elektriska getingracketet flyger de rakt igenom.

(Jag ser bara fånig ut när jag vevar frenetiskt)

 

Slå ihjäl dom funkar dåligt.

(Men familjen får sig ett gott skratt när jag klappar händerna i otakt till radion)

 

Nä, det enda som funkar är att ta fram ett snappsglas.

(Gärna ett snyggt, så det ser riktigt inbjudande ut)

Fylla det till hälften med gul saft.

(Jo, det är säkert, dom dras till gult)

Och sen slå upp till kanten med vinäger.

(Vilken sort som helst, det är den där härskna doften som gör det)

Sen duttar man i en droppe diskmedel.

Och sen kan mördandet börja!

 

När de sätter sig på kanten och bara smaskar i sig och liksom inte drunknar.

Få inte för dig att snärta till dom i baken så dom ska drutta i,

det funkar inte!

Det blir bara en massa saft och skit på diskbänken då!

 

 

 

Happy hunting!

 

Nu ska jag gå och slå ett par liter kokande vatten i slasken igen.

Har hört att det är där de brukar välja att lägga ägg.

 

Om allt går som det ska nu då så är det lillördag när det här inlägget publiceras.

Ska prova att tidsinställa det nämligen.

Så det här skrevs alltså i går, fast nu när jag skriver så är det ju nu,,,

ja du fattar :)

 

Grattis på Onsdag!