Barndomsminnen

När jag var liten var jag väldigt förtjust i mormors porslin.

Framför allt en liten grupp med två koppar och en kanna.

De hade nämligen ben!

Jag fantiserade om att de kom till liv på nätterna, ja de var riktigt mänskliga i mina barnaögon :)

 

Jag har berättat för mina egna barn om kannan och kopparna.

Men dom kunde inte alls förstå min porslinskärlek.

Jag lovade att fråga mormor om de fanns kvar

så barnen kunde få se vad det var jag pratade om.

Och en dag i höstas kom jag ihåg att fråga.

Jodå, mormor trodde nog att dom fanns kvar.

Men var, det var den stora frågan!

 

I söndags var jag ju hos mormor och bakade och då!

Då plockade mormor fram Tipp, Tapp och Pip :)

 

Jag blev fem år igen :)

-Du får dom om du vill ha dom, sa mormor.

Och OM jag ville!!

 

Så nu har de fått flytta hem till mig och barnen vet vad det är jag pratar om :)

De är precis lika vackra i dag som för 30 år sedan.

Å jag är så glad, tack snälla snälla mormor!

 

Tänk vad de här små fötterna har sprungit omkring på nätterna och busat :)

 

Önskar oss alla en magisk natt!